En show.

Jag vill skriva, känner jag.
Tror att det skulle vara så himla bra.
Jag längtar, jag längtar, jag längtar.
Som Anna sa idag: "Jag kan känna men jag kan inte skriva.".
Precis. Jag vet precis vad jag känner men det går inte att uttrycka för varken mig själv eller någon annan jävel, då låter det bara sinnessjukt puckat och läskigt och smörigt.
Vaför. När jag faktiskt längtar, inte måste, då är det som tomt fast min hjärna, om man kan kalla det för det, är fylld av allt och ingenting. Åh, kan det inte bara släppa.
Hej.