Ett sidospår.

Jazzhistoria är det som jag tänker på. Ofta, ganska ofta.
Jag är så trött, plötsligt. Vet inte varför, faktiskt.
Nu vill jag kunna allt som jag någonsin kommer att måsta kunna.
Känner mig lite oseriös, på något underligtvis. Tänkte därför bjussa på en bunt suspekta bilder.
Skrattar i min ensamhet. Tro inte att det här är den nya stilen på min blogg, nej, den nedstämda klagosången fortsätter. Men det här bjuder jag på för att jag har dålig humor.

HEj.