Tisdagsämnet.

Ja, min blogg heter ju, om ni inte visste det: Mon beret rouge, min röda basker.
Varför?
Därför att jag är vad man skulle kunna kalla trolovad, med baskern min. Röd och fin, passar fett bra med det mesta man kan hitta i min garderob.



Och ibland så får ju även andra bära den, inte alla, men vissa.
Det är fan den perfekta, skulle nog gråta ut mitt lilla materalisthjärta om den försvann/blev bortslängt/gick sönder/brann upp eller blev stulen. Ni fattar vad jag menar. AHHHHHH vad jag älskar att min blogg är så nedrans ytlig. Kan inte komma på vad jag annars ska skriva om, egentligen. Jo, vänta, idag var jag på skolan och det jag märkte att jag faktiskt kan räkna lite matematik. Bättre, nej!

Hej.Hej Hej. Lovar att ta nya bilder på andra människor än jag, under den kommande veckan- mig i badräkt och bikini, kanske inte gör denna "blogg" så himla mycket bättre.

hon pratar så mycket skit och dynamit!

Ibland förstår jag helt enkelt inte mig själv.
Varför, ja V A R F Ö R? ska jag deppa ned mig så jävla mycket? Var på fett bra humör, för typ 3 sekunder sen, eller möjligtvis 1 minut. Fick för mig att bara tvärkolla American Apparels webbsite. Aa, jo, precis, där stack gladheten(kan man säga så?) åt fanders. Shit pommesfrites(man kan inte skriva det, då fattar ingen att det rimmar, men säg det högt om du läser detta).
Hjärnan+ alla andra frågar:
Hej Elsa, din blogg suger fett, men jag läser den i alla fall. Men hur som helst så undrar jag; varför bor du inte i Stockholm så du kunde köpa all den där American Apparel skiten och därmed så kunde du sluta klaga/blogga om dina absolut irriterande I-landsproblem?
Elsa svarar:
Åh, tack hjärnan och alla andra! Alltid roligt med kommentarer och funderingar. Jo, men så här ligger det till; jag bor här för att mina päron vill det, hatar inte på dem för det. Men för tillfället tar jag mig ingenstans. Jag är inte arton eller ekonomiskt oberoende, ännu. Jag har väl inget annat för mig, antar jag, än att klaga på denna blogg- men jag hoppas verkligen att det jag skriver här kan påverka, röra och intressera omgivningen. Ja, jag kan verkligen säga att den här bloggen är en av mina stora drivkrafter i livet just nu, och då kommer klagosånger som den ovan att förekomma. Hoppas att du/ni ska fortsätta läsa om mig och mitt liv i fortsättningen!
Kram, Elsa.
Jag önskar och antar att de tre och en halv personer som möjligtvis kan tänkas läsa det här förstår ironi och sarkasm. Liksom en paradegenskap jag råkar vara välsignad med. Fy farao vad jag klagar och svär, blir ni inte less, mina nära och kära? Har märkt en trend. Mina längsta inlägg är mina mest deppade och ytliga inlägg. Borde man bli mer intellektuell? Kanske, i morgon i så fall, jag är trött.

Till mitt sista försvar: Det är inte bara American Apparel kläder som drar ned mig till underjordens känslomässiga tillstånd, det är annat, viktiga saker. Typ sådant som till exempel tjocka, argsinta hamstrar, onda hälsenor och brist på utrymme i frysboxen. Ja, ni förstår vilken börda det är att var, ja, jag.

(GRANSKA TEXTERNA DU LÄSER NOGGRANT OCH KRITISKT, ELSA SUNDBERG STÅR INTE TILL SVARS FÖR ATT INNEHÅLLEN KAN VARA FELAKTIGA ELLER MISSVISANDE!)



HEJ! hata mig ej efter detta långa inlägg :)

Igår kväll så spelade jag monopol för första gången i mitt liv, alltså, jag har sett ett monopol, lekt affär med pengarna och tyckt att pjäserna var himla fina, men aldrig köpt Norrmalmstorg eller södra stationen. Jag och Matilda bildade lag, hade bäst taktik, blev shopoholics, blev förbannade och förlorade S T O R T. Fan, jag ska aldrig spela Monopol igen. Har börjat dricka kaffe, joined the dark side. Tror alla vill döda mig för att de tror att jag tror.
En massa å göra, gör det någon gång, ssssnnnnaaaart. Aldrig, fast nu måste jag fakiskt. Gemu, datakunskap, matte och sådant väsentligheter. Ska ju tamefan utomland alldeles strax!
Hej.

Lördag.

Så såg man ut i går.
Träffade en flicka som heter Sara, som bara kände Clara(ett rim) och som jag fick möta för första gången(inte ett rim).
Längtar till okänd framtid. Ibland undrar jag om det faktiskt suger att vara jag. Fast så ska man ju liksom inte tänka.
hej.

I natt drömde jag att jag och kotten slängde oss ut på äventyr och en jakt efter en försvunnen delfin.
Ville jag bara börja inlägget med att säga.

Idag har jag insett att jag måste, måste och måste skriva ett CV, ni vet, sådant där med en massa överdrivna beskrivningar om ens mycket goda egenskaper, erfarenheter och kunskaper. Synd för mig, är sämst på att skryta om mig själv, tror jag. Men kanske mitt otroligt imponerande och intresseväckande skolfoto kan hjälpa mig ur denna knipa? Jag kan ju trots allt erbjuda dem noggranna lockar och ett alarmrött leende! Kan man säga nej till det?

Ikväll ska jag ägna mig åt väsentliga oväsentligheter.


Hej.Hej.Hej.

Jag har sån där, ni vet, reselängtan. Eller egentligen inte det, jag ska ju till Egypten nästa fredag och visst längtar jag, men kanske mer efter framtiden. Ja, precis. Att bli arton, eller till och med 20, så att jag har gått ut skolan och kan flytta hemifrån. Älskar la familia, men jag vill ut i världen, klyschigt nog. Men jag tänkte göra en liten lista, på vad jag hemskt gärna skulle vilja göra under de kommande 4 åren:

RESARESARESA; typ Barcelona, Paris, Berlin, London, Tokyo, New York, Rom och sådana städer,typ tågluffa i Europa och eftersom att Clara har gjort mig så Thailandssugen så vill jag nog dit med. Och till Grekland, Till Paros, Naoussa, Till Maria och Michailis.
FYLLAARTON; Tatuera mig, ååååååh vad jag längtar, har så skitmånga idéer så jag spricker. Ska nog till nån storstad med Soffan Hö, vi ska föra våra drömmar in i utförandets paradis. Trots min väldigt låga smärttröskel. Typ nått anatomiskt, fint, Timo-aktigt litet hjärta, dolt någonstans och FÅGLAR!!! och en massa hej. Ta köriskortis, borde börja med förberedelserna..
SKAFFAENSYSTEMKAMERA; Helt enkelt för att jag vill uppnå fan mirakel, typ underverk i sann orgasmanda,fixa dem pastelliga och drömska. Och helt enkelt för att jag ska sluuuuta tjata om det. Men jag sug på sånt som pengar.
HITTAENBOYFRIEND; Ba hitta en pojk. Inte för att verka kräsen, MEN, tänkte ändå säga att jag skulle önska att han var lång, smal, fräkning, med rödlätta lockar och tandställning. Som spelade världens grymmaste musik och hade snygga skor. Får gärna älska katter och vilja bo i Stockholm 4-ever. Och london ett litet tag. Ja, alltså den här POJKVÄNNEN som jag önskar mig ska sällskapa mig när jag drar söderut, eventuellt västerut för att erövra nya vidder. Jag vill inte bo själv.
SKAFFAKATTER;Jag ska ha två asmysiga katter. Vi ska ha det fett.
FÅLÅÅÅÅÅNGTSVARTSVALLIGTHÅR;Vill ha nått att svänga med när jag ska förföra boyz. Nej, men vill ha nå mer att locka och fixa med.

Det där var typ det där. Bara nått, för att jag inte ska behöva gå ut och ställa mig på viktoriabron och skrika allt det där. Blev som upprymd av att jag har hela framtiden framför mig. Fast ändå riktigt jävla deppad. Ett och ett halvt år innan jag fyller arton, det är som startskottet för att allt det där ska kunna hända om någonsin. Körkort, tatuering, resandet, det långa håret, flytta hemifrån, pojkvän kommer att ta hela livet.
Ni fattar? om ni ens har läst allting.Hej.

Nytt år. Firades in i Fredags. Oj så sent det blev, gammla jag. Lite pics av jag och Gabriella, å nå gifar.

Make a gif
Make a gif